Föreläsning om basinkomst på finska klubbhusnätverkets vårseminarium

PowerPoint-presentationen från min föreläsning om basinkomst på finska klubbhusnätverkets vårseminarium. Jag hoppas att jag får möjlighet att hålla föreläsningen igen vid nåt annat tillfälle då det finns mer tid då tiden blev så kort den här gången att jag fick hoppa över mycket.

Föreläsning om basinkomst på finska klubbhusnätverkets vårseminarium

PhotoGrid_1464086797167

 

Annonser

Om studiestöd

Lagtingets lag- och kulturutskott har inte kunnat enas om hur vuxenstudiepenningen ska se ut. Landskapsregeringen har föreslagit en förlängning till 27 månader och en höjning till maximalt 950 euro i månaden med en grunddel på 400 euro i månaden. Utskottets majoritet å sin sida vill att vuxenstudiepenningen för ensamförsörjare höjs med 50 euro i månaden per barn och ordförande Katrin Sjögren (Lib) anser att man ”går från ord till handling” eftersom man är trötta på att vänta på att landskapsregeringen ska göra något för ensamförsörjarna.

Gott så. Men det här innebär i värsta fall också att vuxenstuderande får vänta på ytterligare rundor i landskapsregering och utskott innan beslut fattas om eventuell förlängning och förhöjning.

Så här ser det ut idag (nu kommer det jättemycket siffror): vuxenstudiepenningens belopp baseras på den studerandes bruttoinkomst de senaste 6 eller 12 månaderna före studierna inleds och utgör 25% av den. Vuxenstudiepenningen kan som lägst vara 329 euro i månaden och maximalt 652 euro i månaden.

Utöver vuxenstudiepenningen kan du också få bostadstillägg, som är skattebefriat. Bostadstillägget utgör 80% av hyran, dock maximalt 221 euro i månaden. Den delen av hyran som överstiger 276,25 får man alltså inte bostadstillägg för. (Här kan vi ju ställa oss frågan var i helsefyr man bor på Åland för en hyra under 280 euro i månaden? Den lägsta hyran i Bikupan är 306 euro i månaden.)

Vuxenstudiepenningen beviljas i maximalt 18 månader, det vill säga två års studier. Om din utbildning är längre än två år så får du efter dessa 18 månader den vanliga studiepenningen, 329 euro i månaden. Här inträffar något intressant. Vuxenstudiepenningen är en så kallad social förmån och genom att lämna in ett skattekort för sociala förmåner kan skatteprocenten bli försumbar. På den vanliga studiepenningen däremot betalar man 10% skatt.

Skulle jag bo ensam skulle det vara omöjligt för mig att studera. Min senaste hyresbostad kostade 498 euro i månaden (lågt med mariehamnsmått mätt). Med nuvarande system skulle jag ha fått 760 euro i månaden netto. Efter att ha betalat boendet skulle jag ha haft 260 euro kvar; till försäkringar, telefon, bredband, mat, kläder, hälsovårdskostnader och så vidare. Som jämförelse är den lägsta grunddelen i utkomststöd 505,65 euro/månad och det innefattar INTE boendekostnader. Som studerande skulle man alltså vara mer betjänt av att få utkomststöd än studiestöd.

Möjligheten till studielån finns förstås. Beloppet ligger på 533 euro i månaden och med det kan man ju maxa sin inkomst rätt bra. Problemet är att det är pengar som ska betalas tillbaka. Tar man studielån under de 18 månader som man kan beviljas vuxenstudiepenning har man sedan maffiga 9594 euro som ska betalas tillbaka, plus räntekostnader. För många är det här otänkbart, eftersom det innebär att man inte bara kommer att ha låga inkomster under de två år som man studerar, utan också att man antingen kommer att få fortsätta leva på låga inkomster i ett par år om man har möjlighet att amortera större summor eller i värsta fall släpa med sig ett lån i många år.

Studiestödet är något som verkligen behöver ses över. På dagens arbetsmarknad jobbar man inte i 40 år hos samma arbetsgivare. Utbildningen som du gick för tio år sedan kanske är helt föråldrad idag, i värsta fall finns inte ens ditt yrke kvar. Idag, och i framtiden, kanske man byter yrkesbana fem gånger under sitt liv. Det finns färre och färre okvalificerade arbeten kvar. De flesta yrken och arbetsuppgifter kräver någon form av utbildning.

Vanligt folk med vanlig inkomst måste ges möjligheter att både utbilda sig och vidareutbilda sig utan att behöva gå balansgång över fattigdomsavgrunden i flera år. Skulle vi ha en basinkomst på låt säga 1000 euro i månaden skulle många fler kunna studera och förkovra sig vilket inte bara skulle förbättra kompetens och konkurrenskraft på arbetsmarknaden utan också folkhälsan då fler får möjlighet att faktiskt kontrollera sin egen livssituation.

Notis om vuxenstudiepenning.
Nya Åland 8.9.2015.

Källor:
http://www.ams.ax/studiestod
http://www.marstad.ax/node/52
http://www.lemland.ax/sv/social_service/ekonomiskt_stod/utkomststod

World Suicide Prevention Day

Fönster med regndroppar.

Den 10 september, på torsdag, är det World Suicide Prevention Day, på svenska Suicidpreventiva dagen.

Vi pratar mycket om psykisk ohälsa nu, men mer sällan om att olika former av psykisk ohälsa är sjukdomar med potentiellt dödlig utgång. Här gör vi fortfarande skillnad mellan ”vanliga”, fysiska sjukdomar och psykiska sjukdomar.

Ingen väljer att dö av cancer eller andra potentiellt dödliga, fysiska sjukdomar. Lika lite är den dödliga utgång som till exempel en djup depression kan leda till ett val. Man begår inte självmord därför att man är svag eller självisk, man dör av en sjukdom. Egentligen är begreppet självmord i sig gravt missvisande, det är ju inte heller något mord som begås. En del har valt att istället börja använda termen suicid, som är det medicinska ordet för självmord.

År 2013 dog 887 personer i Finland av suicid. I Sverige 1531 personer under 2014. Det är en person var sjätte timme i Sverige, enligt Suicidprevention i väst. Också barn dör av självmord. År 2009-2011 dog 51 barn av självmord i Finland, de yngsta bara 13 år gamla.

Ännu mer alarmerande blir siffrorna då man tittar på självmordsförsök. Årligen begås 10 000 självmordsförsök i Finland. Var tredje person försöker på nytt. Var tionde som försöker på nytt dör.

Det här är en mångfacetterad fråga med många infallsvinklar. Suicid som dödsorsak är betydligt vanligare hos män. Av barn som dör av självmord är tre av fyra pojkar. Det är tre gånger vanligare att vuxna män dör av självmord än att vuxna kvinnor gör det. Alkohol, arbetslöshet, fattigdom och marginalisering ökar riskerna. Överskuldsatta personer löper fem gånger större risk att drabbas av depressioner, ångest och psykisk ohälsa, och var sjätte skuldsatt person har försökt begå självmord.

Det finns många anledningar till att människor drabbas av psykisk ohälsa. Ekonomisk utsatthet är en. Mobbning, traumatiska eller uppslitande livshändelser och stress är andra. En del psykiska sjukdomar har till viss del ärftliga faktorer, men även miljön spelar in. Genetisk sårbarhet eller psykisk skörhet kan inverka.

Ett genomgående tryggare samhälle, arbete mot mobbning, att minska riskerna för ekonomisk utsatthet, ett aktivt arbete för jämställdhet och mot det (själv)destruktiva i mansrollen samt en välfungerande psykiatri med låg tröskel är alla sätt att arbeta preventivt mot suicid. Psykisk ohälsa går att förebygga och vi måste arbeta brett på alla fronter. Ett självmord är inte ett personligt misslyckande, det är samhällets misslyckande.

 

Källor och mer läsning:
Allers, nr 37, 2015
http://www.findikaattori.fi/fi/10
http://www.mielenterveysseura.fi/sv/f%C3%B6rstasidan/psykisk-h%C3%A4lsa/sj%C3%A4lvmord
http://www.suicidprev.com/
http://suicidezero.se/
http://svenska.yle.fi/artikel/2014/04/28/sjalvmord-vanligare-bland-finlandska-barn
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4lvmordsstatistik

Öppenhet i kommunpolitiken är viktigt

Jag fick en kommentar på Facebook på mitt senaste inlägg om kommunstyrelsens beslut att inte ta in valannonser i kommunens infoblad. Kommenteraren poängterar att det är ren valannonsering i form av till exempel slogans som väljs bort och att partierna fortfarande får annonsera om öppna möten och liknande. Gott så. Problemet är att förfarandet hindrar politiska partier från att nå fram till ALLA invånare, vilket var en av de saker som jag tryckte på i inlägget.

För att en demokrati ska fungera måste väljarna vara medvetna om vilka alternativ som finns och vad de olika partierna och kandidaterna står för. Ett av problemen med det demokratiska systemet är att det ofta är de som är intresserade och aktiva som engagerar sig och i slutändan ”bestämmer” för alla andra. Även de som inte har ett uttalat intresse för politik måste få information för att kunna vara med och bestämma. Kommunens angelägenheter och beslut gäller nämligen alla, inte bara den som gillar att gå på möten.

Kommunens infoblad är den enda kanal som når alla hushåll och därmed också alla invånare i kommunen. Idag saknas information om kommunens arbete och vilka beslut som fattats i infobladet. För att jag som invånare ska kunna ta del av kommunens angelägenheter måste jag aktivt antingen ta mig till kommunens anslagstavla utanför kommunhuset eller surfa in på kommunens hemsida och söka mig fram till och läsa protokoll. Det är i allra högsta grad ett demokratiskt problem.

De som kommer på ett möte är redan engagerade och tar aktivt del av politiken. Men även de som inte är intresserade av eller har möjlighet att gå på möten har rätt att bli informerade. Jag anser att kommunalvalet i allra högsta grad är relevant för kommunens verksamhet då de som ställer upp i valet är de som under de kommande fyra åren ska styra kommunen. Information från politiska partier borde sortera under ”saklig information om kommunens verksamhet”. Man kunde till exempel upplåta en sida i infobladet per politiskt parti att informera om sin politik inför valet. Det handlar trots allt bara om några sidor vart fjärde år.

Socialdemokraternas kommunalvalskandidater kommer givetvis att få ut information på andra sätt. Vi kommer att jobba aktivt genom att träffa väljarna, prata och dela ut information bland annat utanför Hugos i samarbete med Hammarlands socialdemokrater. Invånarna kommer också att få information hem i postlådan från oss. På samma sätt kommer säkert de andra partierna och kandidaterna i kommunen att jobba. Men visst vore det trevligt om vi kunde få informera genom kommunens infoblad också!

Jag kommer att återkomma med fler tankar om öppenhet i politiken och på vilket sätt kommunen kunde arbeta för att nå fler invånare, till exempel genom e-demokrati och livesändningar över nätet från kommunfullmäktige.

Vik med sjöbodar.
Sjöbodviken i Överby.

Inga valannonser i Eckerös infoblad

Kommunstyrelsen i Eckerö tog den 18 augusti beslut om att partipolitiska valannonser inte publiceras i kommunens infoblad. Man menar att ”målsättningen med kommunens informationsblad är att ge en saklig information om kommunens verksamhet, men också ge möjlighet för föreningar att informera om sin verksamhet och tid och plats för eventuella möten”.

Trots detta säljer man alltså annonsplatser i infobladet. Bara inte till politiska partier. Eftersom jag egentligen har jättemycket viktigare saker att göra ägnade jag en stund åt att bläddra igenom de senaste månadernas infoblad. I maj månads infoblad hittar jag nio företagsannonser. I juni fem stycken. I augusti två stycken (verkar råda stiltje på företagsfronten i augusti).

Nu kan man förstås tycka att företagsannonser med till exempel öppettider för företag som verkar i kommunen är relevanta, men det är fortfarande inte ”saklig information om kommunens verksamhet” eller ”möjlighet för föreningar att informera om sin verksamhet”. Vill man hårdra det kan man säga att det är ok för kapitalet att annonsera i infobladet, men inte för politiken.

Jag ska inte säga att det här är ett ”hot mot demokratin” (det låter mer som nåt som Sverigedemokrater säger), det är trots allt upp till var och en att välja vilka annonser man vill publicera. Nu är det dock så att kommunen inte är en privat verksamhet och jag anser att valannonser i allra högsta grad är relevant information.

En av de första saker jag konstaterade då jag flyttade ”ut på landet” var att det är betydligt svårare att hänga med i politiken här än det var som boende i stan. När kommunstyrelsen fattar beslut eller något debatteras i kommunfullmäktige i stan står det i tidningarna om det dagen efter. Beslut och debatter ute i landsortskommunerna kommer kanske in som en liten notis, såvida det inte är frågan om något extra spännande som förtjänar nyhetsplats.

För att kunna följa med i politiken räcker det inte att som medborgare läsa protokoll från kommunstyrelse, -fullmäktige och nämnder på kommunens hemsida. Man behöver självklart också veta vilka som aspirerar på platserna inför nästa mandatperiod, annars har man ingen möjlighet att göra informerade val.

Partierna ute i kommunerna har inte råd med stort uppslagna valkampanjer i radio och tidningar (som en hemlis kan jag berätta att den billigaste personvalskampanjen i tidningarna kostar ca 500 euro). Vad Eckerös socialdemokrater eller Saltvikscentern tycker om ditt eller datt eller vilka kandidater som ställer upp i Föglö och i Kumlinge är inte relevant för majoriteten av tidningsläsarna. Skulle varenda kommunalvalskandidat annonsera i tidningarna skulle vi drunkna i valannonser.

De som har råd och möjlighet att slå på stort och genomföra massiva valkampanjer med reklam i radio, teve, tidningar och affischer ute på gator och torg är etablerade lagtingspolitiker och partiernas frontfigurer. Vi som sitter ute i kommunerna har i stort sett inga andra sätt att nå ut till alla väljare än genom att annonsera i kommunens infoblad och genom att åka runt och lägga flygblad i postlådorna. Och nu försvann alltså den ena möjligheten.

Om man från kommunens sida anser att det blir för mycket valreklam i kommunbladet kunde man istället ha tagit beslutet att begränsa utrymmet för valreklam, genom att till exempel tillåta en helsidesannons per parti. Avslutningsvis så hoppas jag att det i framtiden framgår tydligt vilka som är tillåtna att annonsera i infobladet i anslutning till annonspriserna. Det är trots allt val igen om fyra år.

Protokoll
Skärmklipp från kommunstyrelsens protokoll 18.8.2015.

PS. Som efterforskning bläddrade jag också igenom några olika kommuners (Saltvik, Finström, Lemland, Föglö, Kumlinge) infoblad. I inget av dem förekom några valannonser. Är att inte tillåta valannonser men nog företagsannonser nån slags generell linje när det gäller kommunernas informationsblad? DS.

Är arbete ett självändamål?

Väggmålning

Skapa fler arbeten. Alla ska ha sysselsättning. Alla behöver en meningsfull uppgift. Arbete ger mening åt livet. Arbete skapar sammanhang.  Politiken genomsyras av en uppfattning om att arbete är viktigt och att arbete, eller sysselsättning, i sig är ett självändamål.

Men är det verkligen så? Om jag får i uppgift att sopa ett golv, varje dag, oavsett om det behövs eller inte, vad uppfyller vi då? Ger det mig ett sammanhang och en mening? Kommer jag automatiskt att känna att jag gör något meningsfullt enbart genom att utföra min arbetsuppgift? Knappast.

I dagens Nya Åland finns en intressant intervju med filosofen Mari Lindman, som i våras disputerade sin avhandling ”Work and Non-Work: On Work and Meaning”. Hennes åsikter om arbete tangerar svenska sociologen Roland Paulsens tankar. Roland Paulsen är forskare och har gett ut böckerna ”Arbetssamhället – hur arbetet överlevde teknologin” och ”Empty Labor: Idleness and Workplace Resistance”. (Jag får här inflika att jag tyvärr inte läst någondera.)

Lindman tar upp bland annat hur arbetet blir vad som dominerar våra liv och att vi ordnar och inrättar vårt liv efter arbetet. Hon är också kritisk mot downshifting-rörelsen och menar att det har blivit en livsstilsfråga där de som har gott om pengar kan dra ner på tempot och ägna sig åt att förverkliga sig själva genom sitt arbete, medan andra förblir en resurs som inte har utrymme att uttrycka sig själv. Möjligheten att styra över sitt liv, vilken sysselsättning man har och huruvida man kan förverkliga sig själv genom den är i allra högsta grad en klassfråga.

Paulsen å sin sida har fördjupat sig i frågan om motivation och så kallat tomt arbete. Han menar att många arbeten i sig är så meningslösa och monotona att de kan orsaka en så kallad boreout, en slags motsats till burnout där ledan leder till psykiskt illamående. Merete Mazzarella lyfter i sin recension av Paulsens avhandling fram flera exempel: flickan i blomsterbutiken som inte hade mer än en handfull kunder om dagen och efter ett tag gick och satte sig på ett kafé med uppsikt över ingången istället för att tvingas stå helt sysslolös i butiken. Killen på lagret som kände att hans arbete var helt meningslöst då varorna som han hanterade var av så dålig kvalitet att de ändå skulle förvandlas tills sopor snart, och där att skära upp kartonger och fylla hyllor var ett ändlöst sisyfosarbete så omotiverande att arbetskamraterna inte ens ville gå ut i solen och äta lunch därför att det skulle vara för deprimerande att vara tvungen att återvända efter lunchen. Paulsen egen fru som fick till uppgift att sortera ett arkiv med varken början eller slut men gav upp och ägnade sommaren åt att läsa Anna Karenina istället.

Tomt arbete, eller att ”maska”, kan enligt Paulsen handla om ett slags passivt motstånd mot arbetsuppgifter som upplevs som meningslösa. Han menar att det inte alls enbart handlar om arbetstagare (eller arbetssäljare om man föredrar det uttrycket) som simulerar att de arbetar, utan att många jobb idag är simulerade arbeten, helt enkelt påhittade sysselsättningar på samma vis som man hittar på sysselsättningar för långtidsarbetslösa för att ”aktivera” dem.

Ett arbete eller en sysselsättning som man påtvingas för att till exempel få arbetslöshetsunderstöd, är inte överhuvudtaget meningsfull i sig. Arbete är för de allra flesta av oss något vi gör för att vi måste, inte för att det tillför något till våra liv. Gemene hen har ingen möjlighet att downshifta eller låta livet styra arbetet istället för arbetet styra livet, eller förverkliga sig själv genom sitt jobb. Det är några få förunnat att verkligen kunna välja vad de vill sysselsätta sig med och hur de vill förverkliga sig själva. Ett arbete kan vara en meningsfull uppgift, men det kan också en promenad i skogen, att samla in pengar till Röda korset, sortera kläder på Emmaus, måla, sjunga, baka bullar och sälja på torget, gå och hälsa på gamla på ett ålderdomshem, plöja igenom alla säsonger av Lost på tre dagar eller snart sagt vad som helst vara. Och i det fallet skulle man kunna sträcka sig så långt som till att säga att ett arbete kan komma att stå i vägen för de meningsfulla uppgifterna.

Intervju med Mari Lindman
Mari Lindman, sid 1
Intervju med Mari Lindman
Mari Lindman sid 2

Källor och mer läsning:
http://www.svd.se/tomt-arbete-ar-ett-opium-for-folket
http://www.expressen.se/kultur/de-flesta-inser-nog-att-jobbet-ar-meningslost/

Psykisk ohälsa och basinkomst

Psykisk ohälsa har varit på tapeten under sommaren tack vare Nyans artikelserie och är nu en viktig valfråga för många. Jag vill föra in basinkomst i debatten.

I ett experiment genomfört i Sverige fick personer med långvarig psykisk ohälsa 500 kronor extra i månaden under nio månader. Efter ett halvår hade behovet av sluten vård minskat med 30 procent. Deltagarna uppvisade färre symtom och deras isolering minskade.

För den drabbade kan psykisk ohälsa ha ekonomiskt katastrofala följder. Den psykiska hälsan förbättras inte av att behöva strida för sin rätt till behovsprövade bidrag. Kanske blir man utan pengar en längre tid i väntan på beslut från olika instanser. Också för den som är frisk är det svårt att orientera sig i bidragsdjungeln, fylla i blanketter och redogöra för sin ekonomiska situation för främmande människor. Är man psykiskt sjuk kan det bli helt oöverstigligt.

Ansträngd ekonomi och ovisshet skapar stress och ångest också hos den som är psykiskt frisk och kan i värsta fall vara det som stjälper en över gränsen. En basinkomst på en summa som motsvarar minimilevnadsstandard skulle kunna lindra denna stress och ångest och skapa större möjligheter att styra den egna livssituationen. Människor som är trygga och känner att de har kontroll över det egna livet mår bättre. Basinkomst kan både förhindra psykisk ohälsa och hjälpa återhämtning. Med vissheten om en ekonomiskt stabil grund att stå på kan fler människor vara friska och må bra. Människor som är friska och mår bra bygger ett friskt och välmående samhälle. Det tror jag att vi alla kan vara överens om att vi vill ha.

Basinkomstdaglogon på olika språk.
Första maj är basinkomstdagen i många länder. Bilden från basicincomeday.org.

Källor: http://www.socarb.su.se/forskning/aktuellt/pengar-v%C3%A4nner-och-psykiska-problem-1.227157