Förkyld? Pröva nåt äckligt!

Här är den, den mest effektiva, och äckligaste, medicinen mot förkylning som jag nånsin provat. Jag hittade på den själv efter noggrant googlande häromåret då jag drogs med en riktigt jobbig förkylning som vägrade ge med sig, mitt i sommaren till råga på allt.

20140113_120639-2

Det man behöver är vitlök, honung, mald ingefära, kanel och mald kryddnejlika samt citronsaft (som saknas på bilden).

Pressa vitlöksklyftan. Pudra över rejält med ingefära, kanel och kryddnejlika. Häll på citronsaft, helst färskpressad, förstås. Häll på kokande vatten och låt dra ett tag. Sila ner i en mugg. Tillsätt honung. Drick medan det är varmt.

IMG_20140113_121716-2

Första gångerna hade jag ännu inte kommit på tanken att sila det, och då var det förstås riktigt äckligt. Det smakar fortfarande inte gott om man silar, men det blir åtminstone betydligt mindre äckligt utan en massa pulver och vitlöksbitar i. Smaken vänjer man sig vid dessutom.

Tilläggas bör att jag nu har läst på flera olika ställen att honung mister sina goda egenskaper då den värms upp, vilket betyder att det kanske är bättre att stoppa honungsskeden direkt i munnen istället för i muggen. Eller så gör man både och, varm dryck med honung känns ju bra för halsen.

Effektivt till tusen är det här, det är kryddigt och starkt och rensar direkt upp i andningsvägarna. Testa nästa gång ni är förkylda, jag vågar lova att ni inte blir besvikna! Mirakulöst frisk blir man kanske inte, men man mår väldigt mycket bättre.

Annonser

Ansiktsskrubb med florsocker och mandelolja

Jag utlovade ju för länge sedan ett test av ansiktsskrubb med florsocker. Det är också redan länge sedan jag testade det, men jag har inte lyckats komma mig för att blogga om det. Jag konstaterade alltså att den vanliga sockerskrubben  med råsocker är för kraftig för ansiktet, men att ett alternativ är att använda florsocker istället. Såhär gick det.

20140113_153217-3

 

Jag blandade lite florsocker, ett par teskedar kanske, med mandelolja och tillsatte lite eterisk olja av apelsin. Apelsinoljan är, som jag skrivit tidigare, bra för torr och skrovlig hud, och så är det en jättetrevlig doft som man blir glad av. När jag har läst lite mera om den har jag konstaterat att det handlar främst om valkar och skrovel på fötter som den är bra för, men jag har använt den i hudvård i flera år och den funkar fint i ansiktet och resten av kroppen.

2014-01-13 15.34.34-2

Hur som helst, när jag blandat färdigt smorde jag in ansiktet med skrubben FÖRE jag gick i duschen, eftersom jag läst på flera ställen att folk gör så. Jag försökte sedan få den att sitta kvar som en mask medan jag tvättade håret och så vidare, vilket inte var det lättaste.

Resultatet då? Nja. Jag tyckte att jag bara blev torrare i ansiktet. Men jag tror att det hade blivit bättre om jag tagit med mig skrubben in i duschen och använt den först då huden var fuktig och varm. Den blev dessutom väldigt lös i konsistensen så man får passa sig med oljemängden och tillsätta den droppvis. Kommer kanske att prova igen i sommar då min hud inte är lika känslig. Fram till dess kör jag skrubb med hamamhandske eller bara massage med fingertopparna, som jag har konstaterat att fungerar jättebra.

Torrborstning! När du vill bli pigg, fräsch och ja, snygg

En stående punkt i min morgonrutin är torrborstning. Jag vet inte exakt hur länge jag gjort det, men tror att det kanske var ett år eller två sen jag började. Det började med att jag alltid var jättetrött på morgonen och funderade på vad jag kunde göra åt det. Jag provade med att torrborsta mig och lyssna på Bob Marleys ”Three Little Birds”. Låten slutade jag ganska snart med (man börjar faktiskt genuint hata låtar man lyssnar på för att vakna till, hur bra och trevliga låtarna än är) men torrborstningen fortsatte jag med.

Det finns flera fördelar med torrborstning och alla beror på en sak: det sätter fjutt på cirkulationen. Man borstar med cirklande rörelser från topp till tå, blodet börjar flöda och man mår bra. Huden blir finare eftersom man skrubbar den, och tycker man att det är viktigt så påverkar torrborstning också under ytan. Folk torrborstar till exempel för att försöka göra sig av med celluliter. Torrborstningen påverkar lymfan på samma sätt som blodcirkulationen, det vill säga stimulerar flödet, och på det viset kan slaggprodukter sköljas bort  (var de hamnar sen vet jag inte, men kanske de kommer ut ur kroppen på ett sätt eller annat). En fördel är såklart också att man då man torrborstar kan skippa ytterligare någon hudvårdsprodukt och inte använda sig av peelingkrämer.

Torrborstning är kanske en sån här grej som man tänker att främst flumputtar och skönhetsfanatiker håller på med, men prova! Det tar bara några minuter och man blir så otroligt mycket piggare, det är en verklig energikick. Om jag inte torrborstar mig tar det flera timmar för mig att vakna ordentligt och få igång kroppen.

2014-02-14 12.29.48

Gör så här:
Borsta från fötterna och uppåt. Cirklande rörelser och lätt hand, det ska stimulera huden och inte riva i den. Borsta magen medsols för matsmältningens skull. Fortsätt sedan med armarna, från handlederna och uppåt (jag brukar inte borsta själva händerna). Ta därefter ryggen och avsluta med bröstet, i riktning mot hjärtat. På ställen där man har torr och skrovlig hud, till exempel fötterna, kan man ta i lite extra och riktigt borsta bort skrovlet.

Man kan använda en svamp, borste eller handske. Det finns borstar med långa skaft så att man når på ryggen, och också avlånga grejer med handtag som gör att man kommer åt hela ryggen. Huvudsaken är att det man använder är gjort av naturmaterial. Inte såna där tvättsvampar som finns i matbutiken alltså, utan bambu, naturborst, trä och så vidare. Välj helst produkter med ekologiskt producerat material. Själv har jag en ”platta” som är gjord av bambufiber och en ryggskrubbare som också är gjord av bambufiber. Båda är vändbara och har en mjukare bambufrotté på baksidan.

Man kan också torrborsta ansiktet, men då behöver man en särskild borste som är extra mjuk. Använd inte en borste som du använder till resten av kroppen! Jag torrborstar ansiktet ibland, men det känns som om det risar till huden mer än det gör nytta.  Min ansiktsborste kommer från Iris Hantverk och jag har köpt den på Lustans Ekologiska i Mariehamn.

Seså, ut och köp en borste nu och börja torrborsta!

Den bästa skrubben lagar man själv!

Jag var länge helt beroende av peelingprodukter. Jag har haft torr hud som fjällat och flagat och känt ett starkt behov av att skrubba bort allt fjäll. Nuförtiden är jag inte lika torr och fjällig, och därför skrubbar jag inte lika ofta heller. Men ibland är det skönt! Och då lagar jag en egen skrubb, istället för att använda någon färdigköpt produkt.

Man behöver egentligen bara två saker: socker och olja. Jag använder ekologiskt råsocker, men det går såklart utmärkt med alldeles vanligt socker också, det man har hemma i skafferiet helt enkelt. I början använde jag olivolja då jag lagade skrubb (det var liksom det jag hade hemma), men efter att ha prövat mandelolja en gång gick jag helt över till det. Jag upplever olivoljan som lite… oljig liksom. Men det är väldigt individuellt vilka oljor man gillar, man får pröva sig fram helt enkelt. Mandeloljan lär dock ska vara den olja som lättast tas upp av huden. Mandelolja och socker doftar dessutom väldigt sött och gott, som en kaksmet.

Hur som helst. Man kan göra det här på två sätt. Ett lite lyxigare och finare sätt och ett snabbt sätt. Vi tar det lyxiga och fina först. Då mäter man upp socker i en mixer och häller på lite olja. En liten, liten skvätt räcker, ta hellre för lite och toppa på med mer sen. Mixa till en jämn massa. Fyll på med lite mer olja om det känns torrt. Droppa i valfri eterisk olja och rör om. Skeda upp skrubben i en fin glasburk med tättslutande lock. Den går att förvara i duschen åtminstone en månad, om inte längre. Eftersom den är mixad borde den inte separera, men om den gör det är det bara att röra ihop den igen innan man använder den.

Jag brukar använda apelsin- och ylang-ylang-olja.  Apelsin är bra för torr och skrovlig hud och dessutom blir man glad av doften. Den är liksom upplyftande och lugnande på samma gång, passar jättebra om man duschar på kvällen.

Ylang-ylang ska man vara MYCKET försiktig med. Det är en underbar doft i lagom mängd men det behövs bara pyttelite för mycket för att den ska bli rent kräk-huvudvärks-framkallande.  Ylang-ylang är liksom apelsin både upplyftande och lugnande och dessutom är den väldigt sensuell och exotisk. Den är också talgproduktionsreglerande och passar alltså utmärkt i en skrubb, funkar både för torr och fet hy.

Så till det snabba sättet: ta till exempel en plastmugg, häll i lite socker, häll på några droppar olja, rör om med sked, använd genast. Funkar utmärkt det också, men lite mindre lyxkänsla så klart.

Eftersom sockret ändå är grovkornigt även då man mixat det ska man inte använda den här skrubben i ansiktet. Vill man pröva att göra en ansiktsskrubb kan man istället använda florsocker och blanda på samma sätt med valfri olja. Jag har aldrig testat det själv men om jag gör det så lovar jag att återkomma! Och testar ni så kommenterar ni väl och berättar hur det gick?

Laga egen saltvattensprej

Det här är superenkelt!

image

Två matskedar salt, en tesked socker, häll på 1,5 dl kokande vatten. Rör om så saltet och sockret löser sig. Låt svalna och häll upp på sprejflaska.

Jag hade också i rosmarinolja men det är så klart inget måste. Rosmarinolja ska ha en stimulerande effekt på hårväxten men att spreja lite på längderna lär knappast göra varken till eller från. (Ja, man kan fråga sig varför jag då hade det i en deodorant men jag gillar helt enkelt doften!) Man kan använda någon helt annan olja för att doftsätta sprejen. Lagom dosering är 10-20 droppar per 50 ml, mängden beroende på om man önskar sig effekt eller bara doft.
Läs mer

Hemgjord deodorant

Jag brukar ofta låta bli att använda deodorant när jag är ledig för att låta huden vila från kemikalier, men när jag läst på nätet att man kan använda kokosolja istället bestämde jag mig för att prova det. Det funkade tyvärr inte speciellt bra, jag antar att det är så att kroppen måste vänja sig av med att deodoreras med kemikalier men det är ju inte så kul att lukta svett under den tid det tar. Jag googlade runt lite och konstaterade att det går att tillverka egen deo av kokosolja och bikarbonat. Jag var verkligen skeptisk då deo är en av de saker jag fått prova tjogtals av för att hitta någon som faktiskt fungerar för mig.

img_20131229_165711

Jag läste på lite i min husbibel Aromaterapi, eteriska oljor för välbefinnande av Anna Salvesen och Finn Andersen för att välja vilka eteriska oljor jag skulle använda. Eftersom jag var ivrig och ville laga deon direkt fick jag hålla mig till dem jag redan hade hemma. Jag bestämde mig för citrongräs som doftar friskt och gott och också har effekt på transpiration samt rosmarin, helt enkelt för att jag gillar rosmarinolja. Med båda oljorna jag valde får man vara lite försiktig vid doseringen då citrongräs kan vara hudirriterande vid höga doser och rosmarin är blodtryckshöjande.

Andra eteriska oljor man kunde tänkas använda är cederträ (antiseptisk och sammandragande) och cypress (sammandragande och upptorkande) då båda har en kraftig och aromatisk doft som också kan maskera eventuell svettlukt. Andra citrondoftande oljor som bergamott (renande, sammandragande), citron (renande, sammandragande) och citronella (renande, sammandragande, deodoriserande) passar också. Lavendel, en fin olja med många användningsområden, kan också passa, kanske främst för doftens och de lugnande egenskapernas skull. Eteriska oljor använder man alltså i deon dels för doftens skull och dels för oljornas olika egenskaper, men det går så klart utmärkt att göra en deo helt utan eteriska oljor om man vill det.

Kokosoljan jag använde var Biona Organics ekologiska kallpressade som jag köpt på Life-butiken i Mariehamn. Det är stor skillnad på kokosolja och kokosolja, det man vill använda till hudvård (och annars också, för den delen) är kallpressade, ekologiska oljor, INTE det som finns i silverfärgat paket i smördisken i matbutiken. Kokosolja är inte särskilt dyrt ens när den är ekologisk och till hudvård går det åt så små mängder att det är värt att satsa på en bra olja. Andra oljor jag provat är Cocovi och Kung Markatta och jag kan inte direkt säga att det är någon skillnad på dem. Det finns helt doft- och smakfria kokosoljor men de jag provat doftar och smakar så lite att det inte stör överhuvudtaget. Kokosoljan ger deodoranten en bra konsistens, mjuk och skön att smörja på, den torkar fort och fläckar inte av sig, men den främsta anledningen till att man använder just kokosolja är att den har antibakteriella egenskaper.

Bikarbonat är ett allmänt mirakelmedel som man använder bland annat till jäsning av sura degar, städning, mot halsbränna och också i hud- och hårvårdsprodukter. Inte att förväxla med bakpulver, som består till cirka en tredjedel av just bikarbonat och utöver det syra och stärkelse. Bikarbonat rengör och tar bort dålig lukt och är därför också jättebra att till exempel städa kylen med (!).

När jag googlade såg jag flera olika recept där man också använde majsstärkelse eller majsmjöl, men det hoppade jag över eftersom jag inte var helt hundra på vad som avsågs. Har i efterhand konstaterat att det verkar vara vanlig maizena som folk använder och den tillsätts för fuktuppsugande effekt. Eventuellt kunde potatismjöl också då användas, om någon känner för att prova det får ni gärna berätta hur det gick!

Så här gjorde jag.

20131229_172317

Jag mätte inte upp kokosoljan desto mer noggrant utan petade ner lite med tesked i en burk. Det blev ungefär 20 milliliter. Jag smälte oljan genom att sätta burken i vattenbad. Därefter blandade jag i två teskedar bikarbonat (proportionerna blev alltså ungefär en del bikarbonat och två delar kokosolja) samt två droppar citrongräs (varsam dosering, som sagt) och sex droppar rosmarin (jag har inga problem med blodtrycket, har man det ska man dosera den varsamt också eller välja en annan olja). Jag skakade om burken väl och placerade den i ett kallt vattenbad för att den skulle stelna snabbare.

20131230_101849

 

Till en början hade den en aning kondens på ytan men så här såg den ut morgonen efter, då den stelnat helt och hållet.

Jag har använt en mängd ungefär lika stor som en lillfingernagel och tycker att det fungerar riktigt bra. En kompis har också provat den och tyckte att den var så bra att hon ville ha receptet. Jag blev först lite förskräckt över hur mycket citrongräs den doftade, det kändes som att kleta myggsprej under armarna, men den starka doften dunstar ganska fort och kvar blir en fräsch, svag, tvålaktig doft. Den funkar inte i flera dygn som en del konventionella deodoranter utan det som gäller är nog att tvätta och deodorera armhålorna varje dag. Jag kan tänka mig att kroppen så småningom vänjer sig vid att man inte använder konventionella deodoranter och börjar lukta mindre, men det kan säkert ta ett tag. Jag tycker att armhålorna hålls rätt så torra även utan någon form av stärkelse men har man mycket problem med fukt rekommenderar jag att man tillsätter det.

Det här deon är så himla lätt att laga och kostar minimalt lite så det är helt klart värt att pröva! Kommentera gärna och berätta hur ni upplever den!